-Artiklar om Berndt sedan hans bortgång, 28/7 2019
Bakgrund om Berndts fond
För att kunna förvalta Berndts arv har vi valt att skapa en fond med syfte att fortsätta utveckla platsen med hållbarhet som grund vad gäller såväl framtida byggnationer samt skogsvård tillhörande Mundekulla Retreatcenter. Välkommen att skänka en valfri gåva stor som liten på nedan konto
Mundekulla Ideella förening
Bankgiro: 646-5462
Swish: 123 621 34 82
Läs mer om fonden
----------------------------------------------------
Han var en riktig Landsbygdsriddare
Tidning Barometern 2019-08-02
Text: Åsa Alvetjärn, Bild: Peter Lejon
Läs artikel (för dig som är plus medlem)
”I söndags miste Emmaboda en sann pionjär och entreprenör som slogs för landsbygden, både lokalt men även regionalt. ”Ska du förändra så se till att prata med toppen direkt” var Berndt Elmbergs filosofi.
Berndt Elmberg växte upp i Mundekullas grannby Skallebo men flyttade hemifrån i unga år. Han utbildade sig till byggnadsingenjör och vägmästare och jobbade inom detta område runt om i landet. Till slut hamnade han i Skåne närmare bestämt, Bjärred i Lomma kommun. Här bildade han familj med makan Irene Elmberg även hon från Långasjö
På 1980-talet blev han vd för det nystartade företaget Miljöbyggarna Svensk Trädgård. Företaget hade uppdrag kring trädgårdsanläggning i södra Sverige.
Han ansåg att det var viktigt att bilda sig en egen uppfattning så man kunde tänka självständigt. För då blir man nöjd till slut och känner att man har gjort något av värde.
1997 var hans son Peter Elmberg färdig med sin utbildning som beteendevetare, och åkte till bygden runt Mundekulla för att dra ner på tempot. Här såg han gården Mundekulla och försökte få sin far att satsa på den.
– Han svarade mig, ”satsa nu på din karriär och din utbildning, den där gården är alldeles för stort projekt”, säger Peter Elmberg.
Peter kunde inte släppa tanken på gården och samtidigt sålde Berndt Elmberg sin föräldrargård och år 1998 köpte han det förfallna ödehuset i Mundekulla (nyss fyllda 60 år). Detta efter att han gått en ledarskapskurs och fått frågan ”Vad ska du göra med resten av ditt liv?” Då ville han ge tillbaka till sin hembygd och använda sina kunskaper inom projektledning och hållbart byggande och resultatet blev skapandet av Mundekulla Retreatcenter som bara låg ett stenkast från hans födelsehem.
Hans intresse för landsbygden startade och kontakter upprättades med politiker både lokalt och regionalt. Weroncia Stålered blev projektledare för landsbygdsutveckling i Emmaboda kommun och hade mycket kontakt med Berndt.
– Berndt förstod tidigt vikten av att prata med rätt människor, och han var outtröttlig i sin strävan av att göra landsbygdens röst hörd, säger Weronica Stålered.
Han drev många frågor rörande utveckling av landsbygden och han ansåg att man tog från landsbygden och gav till storstäderna men gav aldrig tillbaka. Detta ville han förändra.
– Han var en av Sveriges viktigaste landsbygdsriddare som såg potentialen av vad landsbygden kan ge, säger Weronica Stålered.
Peter Elmberg har upprättat en minnesfond åt sin far med motivationen: ”För att kunna förvalta Berndts arv har vi valt att skapa en fond med syfte att fortsätta utveckla platsen med hållbarhet som grund vad gäller såväl framtida byggnationer samt skogsvård”.
Även en Facebookgrupp har startats av Peter Elmberg, En son och en fader, där Peter har följt sin far i slutskedet av sitt liv. Det finns närgångna och fina samtal dem emellan och även många sånger delas, som Peter själv skrivit.
Begravningen äger rum i Lund den 16 augusti
Det fanns en tid och det finns en tid
(In memorian för Berndt Elmberg)
Text skriven av Peter för Barmoetern "In memorian" 2019-08-03
Det fanns en tid då föräldrarna bodde kvar på Smålandsgårdarna och man tog lärdom av de äldres erfarenheter och kunskap.
Det fanns en tid när Smålands inland och dess byar frodade av liv, då byskolorna, de små affärerna och sågverken växte i antal.
Det fanns en tid då gemenskap gick före ekonomisk vinning och framgång för egen del, då kollektivet var starkare än individen.
Det fanns en tid när landsbygden var vår viktigaste resurs och man kände stolthet över sitt ursprung och sitt dagsverke.
Det finns en tid som ser väldigt annorlunda ut i jämförelse med hur det såg ut en generation bakåt då min far Berndt växte upp.
Berndt Carlsson föddes den 11 maj 1938 och växte upp i en syskonskara av fem i den lilla byn Skallebo i Långasjö socken, Emmaboda Kommun (dåvarande Älmeboda storkommun) bara några kilometer från Vilhelm Mobergs hemby. De hade det ganska knapert men genom smålänningens sparsamhet och måttfullhet klarade sig familjen med vad gården gav med hjälp av några kor, hästar, höns och en bit jord och skog. Berndt fick tidigt lära sig att ta ansvar och se sig själv som en del av en större helhet där alla behövdes för att vardagen skulle fungera. Likt Roberts nyfikenhet i Mobergs romaner klättrade Berndt upp i den höga linden på gården för att blicka bortom granarna och se vad som fanns på andra sidan skogen. Men han såg bara skog och åter skog.
Som 17-åring tiggde han och bad om att få studera vidare. Fadern Carl gav slutligen med sig att han kunde få läsa på lantmannaskolan, då Berndt ju ändå var tänkt att ta över gården. När läsåret började lida mot sitt slut anade Berndt att hans tid i ”friheten” var slut så han kom på den geniala idén att be sin klasskamrat som hade fin skrivstil att skriva ett fiktivt brev från rektorn hem till sin far. Brevet innehöll goda omdömen om Berndts läsförmåga och nästa gång Berndt kom hem meddelade hans far att han fick gå ännu ett år på skolan. Det säger något om Berndts övertygelse om att ta sig dit han vill i livet. Den största gåvan han givit mig är att alltid tro på mina drömmar, att tänka själv, att våga kasta mig ut i livet och att inte ge upp. Att tänka långsiktigt, planera och organisera sitt liv så att det blir som man vill och inte bli ett offer för omständigheterna.
Eftersom många i Berndts klass på lantmannaskolan hette Carlsson i efternamn tog han efternamnet Elmberg som var hans mors födelsenamn. Namnet härstammar från en äldre släkting som hittade på namnet då han emigrerade till Amerika. Han växte upp i Älmeboda (som då stavades Elmeboda) och det fanns en liten bergsknalle på gården, och av det skapade han efternamnet Elmberg.
Berndt hade en originalitet, han drog sig inte för att höja sin röst när han tyckte att det behövdes. Han stod upp för den lilla människan och inte minst för landsbygden. Berndt var som en modern ”Robin Hood”. Han spenderade 50 år av sitt liv i Malmöregionen och tjänade sina pengar i staden men gav dem tillbaka till glesbygden under de sista 20 åren av sitt liv. Det är ovanligt idag, trenden under det senaste seklet har snarare varit det motsatta, då vi ständigt tagit från landsbygden och placerat pengarna i staden. Men vad vore Sverige utan sin landsbygd med sin skog, vattenkraft, gruvor som bekostar en stor del av vår välfärd. Om sanningen ska fram skulle landsbygden klara sig mycket bättre om den inte hade behövt ”finansiera städerna”, men ändå talas det ibland om landsbygden som den ”tärande sektorn”. Om man ska tjäna pengar så ska man satsa i staden, där husen växer i värde (ibland tiofaldigt) medan det motsatta råder på glesbygden. Berndt visste det från start men valde ändå att satsa i den bygd som danat honom, den skog, natur och miljö han åkte hem till för att varva ner och hämta nya krafter under sina år på olika företag i Malmöregionen. Han sade ofta att "Mundekulla Retreatcenter kommer inte att betala tillbaka sig under min tid, men jag satsar på framtiden”.
Det har varit en stor gåva för mig att få ha arbetat sida vid sida med min far i skapandet av Mundekulla Retreatcenter. Den tredje parten i vårt samarbete är Anne Solveig som var den som kom med idén om att skapa ett Retreatcenter. Berndts avsikt var från början att restaurera det gamla ödehuset i Mundekulla för att hyra ut det. Vi erbjuder idag i första hand kurser och events där deltagarna får varva ner och uppleva stillhet omgiven av vacker natur. Idag är vi en organisation med fler än 30 personer som bidrar på lönelistan samt egen företagare. VI har hittat en modell som känns hållbar med mycket beläggning vår sommar och höst och något mindre vintertid. VI arbetar bara med grupper i form av kurser och konferenser och har valt att inte har någon daglig besöksverksamhet vilket gör att vi får tid att vila mellan varven. Nu närmast väntar vår årliga alkohol och drogfria Mundekullafestival som inleds på onsdag den 7 aug med Emil Jensen med ca 300 besökare och pågår i fem dygn, helgen efter kommer det 20 personer, så verksamheten passar både för det större och mindre formatet.
Engelskans ord ’retreat’ betyder att dra sig tillbaka, vilket jag gjorde 1997-1998 innan gården inköptes. Under den perioden kom min far och hälsade på ibland och undrade vad det blev av hans son som liksom tjuren Ferdinand fann mer glädje i att lukta på blommorna än att konkurrera med de stingsliga i hagen (samhället). Det växte fram en ny vänskap oss emellan. Hösten 1991 bragtes min bror om livet och jag tror det kom att bli en vändpunkt för oss i livet. Jag började ställa mig frågor som vad är meningen med mitt liv, hur kan jag bidra, vad vill jag med min korta stund på jorden och Berndt gick lite i samma tankar, liksom Robert och Karl Oskar gjorde när det i hemlighet drömde om att resa till Amerika. Vår dröm handlade om att återskapa ett liv i gemenskap, med mening, mål och syfte för oss själva men också för andra. Lite som det var förr i tiden.
Jag känner att jag inte kan återskapa eller dra tillbaka tiden men jag är fast besluten att fortsätta verka för en levande landsbygd och utveckla Mundekulla mot ett blomstrande företag. Vi är inte där ännu, men vi har ju bara hållit på i 20 år. Visserligen finns en tes som lyder att det ska ta minst 5 år att för ett företag att ge vinst, men det är annorlunda på landsbygden, det är andra motiv som driver många av oss på landsbygden. Ett liv på landsbygden har alltid handlar om långsiktighet och när man tänker utanför boxen och tänker 7 generationer framåt så finns det tid och man ska ha roligt och känna meningsfullhet utmed vägen. Tid är egentligen det ända vi har, frågan är bara vad vi gör med den?
Nu tar jag över stafettpinnen omgiven av stor support och en dag kommer den att lämnas vidare liksom Berndt nu gjort till mig. Efter mig kommer någon annan, och så vidare. Tack och lov är kollektivet starkare än individen, såväl igår som idag. Så har det alltid varit och så kommer det att förbli även om vi glömt bort det, just under denna stund på jorden.
Berndt var en trädgårdsmästare, han älskade astrakanäpplet som han planterade varhelst han fick möjlighet, kanske för att minnas hembygden. Många av de tusentals årliga gäster som deltar i kurser, events och konferenser på Mundekulla frågar sig varför vi människor lämnat den jord som brukats sedan tusentals år.
Jag kommer att tänka på sången som Kristina sjöng till sitt nyfödda barn i Amerika, i musikalen "Kristina från Duvemåla". Jag tror att vi alla en dag kommer att fråga oss:
"…Hur det var, hur det blev att jag for
Finns den kvar den platsen nu
Som var mitt hem, frågar du
All den tid som mitt hjärta kan slå
Finns den kvar, ska för alltid bestå
Bortom denna Nya Värld
Som såg dej födas, min vän
Där mognar äpplena än
Bortom en vid ocean
Där står min astrakan"
Vi syskon har valt att skapa en fond i Berndts namn för att fortsätta hans gärning för hållbarhet och landsbygdsutveckling och för närvarande skriver journalisten Tina Jeppson på en bok med titeln ”Landsbygdsoptimisten i Mundekulla” som kommer ut under 2020. Läs mer och förboka den på www.berndtsfond.se
Peter Elmberg
Son till en fader, beteendevetare, musiker, ekoprenör, Vd Mundekulla
.
