Sonen dödades – Irene Elmberg ägnade sedan livet åt att hjälpa andra
När Irene Elmbergs son Niklas mördades ändrade hela hennes liv riktning. Hon ägnade 25 år åt att hjälpa brottsoffer och att finnas där som stöd för andra föräldrar vars barn blivit dödade. I november gick Irene Elmberg själv bort. Nu har familjen startat en fond som ska fortsätta arbetet mot våld i hennes minne.

”Bergakyrkan i Bjärred är fylld till sista plats. Begravningsbyrån har till och med fått ställa fram rader med extra stolar för att alla besökare ska ha någonstans att sitta. Släktingar, vänner, bekanta och gamla kollegor står upp när sex av Irene Elmbergs närmsta familjemedlemmar bär in den ljusbruna träkistan i vilken hon nu har påbörjat färden mot den sista vilan.
Under avskedet tänder alla varsitt ljus. Gesten sker spontant. Familjen hade egentligen bara tänkt att det var de och musikerna som skulle tända ljus i samband med att kistan ställts ner. Men de över hundra gästerna gör likadant och när den sista personen sagt sitt adjö dallrar ett hav av små lågor framme vid altaret.
När en solist sedan framför en jojk som fått namn efter Irene sjunger hela den samlade skaran av svartklädda människor med i refrängen. ”Heyanna, heyanna, hey-oh” ekar högtidligt mellan kyrkväggarna.
Det var inte alls länge sedan som familjen fick beskedet att Irene Elmberg insjuknat i en obotlig sjukdom. Den 5 oktober i år kan läkarna konstatera att hon drabbats av obotlig cancer. Onsdagen den 8 november tar hon sitt sista andetag.
– Hon har alltid funnits där för mig och jag är så innerligt tacksam för att jag fick chansen att säga det till henne innan hon gick bort. Det är en stor skillnad mot när Niklas gick bort. Då rycktes han bara ifrån oss. Nu släppte alla i familjen allt och var med mor den sista månaden, säger Irenes dotter Malin Elmberg.
Irene Elmbergs gärning tar sitt avstamp i den händelse som förändrar hela familjens liv för alltid.
Natten mellan den 27 och den 28 september 1991 cyklar hennes 20-årige son Niklas Elmberg hem mot Bjärred efter en festlig kväll med studentkompisarna i Lund. Någon dag senare ska han åka till Kina och kursare och vänner passar nu på att säga hejdå till honom. Men resan blir aldrig av. Niklas kommer aldrig hem till Bjärred.
Den andra oktober publiceras en artikel i Sydsvenskan där man efterfrågar om någon sett Niklas eller vet var han befinner sig. Hans föräldrar, Irene och Berndt Elmberg, är oroliga och undrar var han är.
Några minuter i fem samma eftermiddag cyklar en ensam kvinna längs riksväg 16 mellan Lund och Fjelie. När hon vrider huvudet åt sidan för att slippa få den hårda vinden i ögonen får hon syn på något som ligger i det höga gräset i diket vid sidan av vägen.
Polis kallas till platsen. Det är Niklas Elmbergs kropp som har hittats. Han har dödats med ett stort antal knivhugg. Trots att flera namn förekommer i utredningen av brottet kan någon gärningsman aldrig ställas inför rätta. Mordet har nu gäckat polisen i 26 år.
Sorgen efter förlusten av sonen slår hårt och Irene Elmberg blir sjukskriven. Men efter några månader får hon nya krafter och bestämmer sig för att ta till handling. En minnesfond startas i Niklas namn och en låt som hans bror Peter Elmberg skrivit bara några veckor efter mordet med namn ”Varför måste vi skiljas” spelas in och släpps på CD.
– Mor tyckte att det var en bra idé att ge ut skivan som ett sätt att uppmärksamma det som hade hänt, säger Peter Elmberg och fortsätter:
– Det handlade också om att stötta andra människor. Min mor var väldigt mycket så att det som är bra för andra, det gör vi. Och sådana här saker det händer också andra, så vi spelade in låten för att människor skulle kunna lyssna på den och kanske känna sig lite mindre ensamma.
Under åren efter mordet är Irene Elmberg ofta ute i skolor och föreläser. Hundratals gånger berättar hon ur en moders perspektiv om sorgearbetet som följer förlusten av ett barn.
Pengarna hon tjänar på föreläsningarna och de som kommer in från försäljningen av Peters skiva sätts alla in på minnesfonden. Under de 20 år som fonden är aktiv omsätter den ungefär en miljon kronor. Pengarna delas ut som stipendier till åttondeklassare som deltagit i de uppsatstävlingar om anti-våld och medmänsklighet som fonden organiserar.
Ett år efter att sonen dött har Irene Elmberg samlat tillräckligt med kraft för att orka ta ytterligare ett steg för att hjälpa andra som drabbats av brott. Ett fackeltåg genom Lund blir startskottet till den lokala brottsofferjour som hon är med och tar initiativ till 1992.
– Jag blev tillfrågad att sitta i styrelsen, men eftersom jag var nyblivet kommunalråd i Lund det året kunde jag inte det, säger vännen Tove Klette.
– Men jag har alltid sett Irene som en förebild. Det som hände henne måste vara det värsta som kan drabba en människa och hon lyckades vända det till något konstruktivt.
Det blir istället Tove Klettes man Hans Klette, professor emeritus i straffrätt vid Lunds universitet, som får ta platsen i styrelsen. Tillsammans med Irene Elmberg leder han brottsofferjouren i ett kvarts sekel och hjälper många tusen människor, bland annat med stödsamtal och information om olika rättsprocesser. Jouren firar sin 25-årsdag bara några veckor efter att Irene gått bort.
– Hon var sådär allmänmänsklig som man önskar att alla kunde vara. Vi är medmänniskor som måste samarbeta för att överleva. Så enkelt och så svårt är det, säger Hans Klette.
Men Irene Elmberg fungerar inte bara som stöttepelare i organiserade sammanhang. Hon är en vän som alltid kan lyssna, hon skickar hundratals gratulationskort till vänner och bekanta varje år, hon finns där för barn och barnbarn när de har det tufft och hon använder sina egna erfarenheter för att hjälpa andra föräldrar.
– När det har stått i tidningen om någon ung person som har dött har hon tagit reda på adressen till föräldrarna och hört av sig eller skrivit något till dem. Hon har varit väldigt aktiv och det är väldigt fint och inspirerande säger dottern Malin Elmberg.
Irene Elmberg hjälper bland annat familjen Hron att sätta upp en fond till minne av John Hron. 14 år gammal misshandlas han till döds av av ett gäng nynazister vid den lilla Ingetorpssjön i Kode norr om Göteborg en dag i mitten av augusti 1995.
– Vi hade några föreläsningar tillsammans och blev ganska tajta mellan 1995 och 1997. Jag har fortfarande en skiva här hemma som jag fick som heter ”Niklas Minne”, säger Tony Hron, John Hrons pappa.
I Bergakyrkan i Bjärred sjunger Malin Elmberg ”Som en bro över mörka vatten” med en omskriven text. En hyllning till modern som alltid orkat finnas där som en hjälpande hand åt både henne och så många andra.
Nu vill familjen sprida Irene Elmbergs budskap vidare.
– Vi har valt att skapa en fond i hennes namn, precis som vi gjorde med Niklas. Tanken är att den ska fortsätta i hennes anda, att den ska komma dem till gagn som har drabbats av något, säger Peter Elmberg.
– Vi har inte bestämt riktigt hur fonden ska fungera än. Men vi har inte bråttom. Vi vill ta den tid vi behöver för att det ska bli riktigt bra, säger Malin Elmberg.”
Johanna Karlsson
Reporter på Sydsvenskan

Mordet på Niklas Elmberg – detta har hänt
• Niklas Elmberg försvinner när han ska cykla hem från Lund till Bjärred under natten mellan den 27 och den 28 september 1991.
• Polisen sätter in en stor sökinsats och använder bland annat en helikopter i sökandet efter honom.
• 2 oktober hittas Niklas mördad i diket längs riksväg 16 mellan Lund och Fjelie.
• Flera misstag begås under utredningen. Den första är att helikoptern inte lyckades hitta kroppen, trots att man flög över fyndplatsen. När kroppen hittats missar polisen Niklas glasögon. De ligger på marken en bit bort och hittas av en reporter från Sydnytt. Under ett förhör med en 29-årig man glömmer sedan en polis sitt block, fullt med sekretesstämplad information, hemma hos 29-åringen. Blocket hamnar hos Kvällsposten som lämnar det till polisen.
• Polisen lägger under åren mycket tid på den vita lera som hittas på däcken på Niklas cykel. Prover tas från olika platser, men man hittar aldrig var jorden kommit ifrån.
• Snart får polisen slut på uppslag – ingen kan förklara varför Niklas mördats. Det spekuleras i att en känd våldsverkare från Lund ska vara den skyldige – men det kan aldrig bevisas. Han dör sedan i en olycka några år efter mordet.
• Via tv-programmet ”Efterlyst” får polisen in ett nytt tips 2007. En man som var bekant med Lundabon pekas ut, men inte heller hans skuld går att bevisa.
• Mordet ligger nu hos polisens ”kalla fall”-grupp.